Vårlik långpromenad

Idag slutade jag tidigt och med strålande sol var det bara en sak att göra…åka ut till skogen. Nu när allt håller på att smälta och isen kommer fram, är skogen bästa stället att gå på. Nellie var på strålande humör. Vi tog bussen några hållplatser och så gick vi tillbaka. Nu tog vi det ganska lugnt, stannade flera gånger för att undersöka en bra pinne eller göra något med lite godis. Körde även ett snabbt uppletande. Håller tummarna att vädret håller i sig till helgen.

  Såhär glad blev Nellie när hon fick kliva av bussen.

          
En glad rumpa på väg ut för att leta boll.

Snart börjar vi nå vårt (mitt) mål när det gäller den  fysiska (i alla fall Nellies) biten.

  
Vid bryggorna vågade jag ge Nellie tillåtelse att gå på isen. Hon är jätteduktig att vänta in mitt varsågod.

Hittade denna i skogen, livet på en pinne. Någon tyckte att den gjorde sig bra så.

Medan solen gick ner bakom ryggen på oss, började vi vända kosan hemåt….

Måndagsrutin.

Måndagen försöker jag se som en vilodag för Nellie, då vi inte planerar in någon träning eller övriga aktiviteter för den delen heller. Men senaste veckorna har jag faktiskt börjat att göra en sak, som jag hoppas att vi kan fortsätta med. Det är att Nellie har fått börjat dra kedja. Jag tar det ganska lungt med kedjan, är fortfarande på ca två kilo och vi går ca 15 * 2 med ordentlig uppvärmning och nedvärmning.

Nellie går alltid kopplad när hon drar, då jag vill ha kontroll över situationen. Men för att få ett kort som visade lite mer än en rumpa fick hon gå lös ; )

 

Oftast är jag lite småtrött och orkar inte riktigt gå en engagerande långprommis eller gå i skogen med henne lös, då blir en tur runt parken perfekt. Vi har dessutom en inkörd slinga där vi i mitten av rundan tar en paus för att leka och bita på de obligatoriska grenarna. En höjdpunkt enligt Nellie. Några hundar meter innan brukar hon börja öka takten väsentligt och skulle hon få för mig, skulle hon rusa dit i förväg.

Hon gormar runt medan jag agerar pinnkastare, mentalt stöd eller agitator. Får även agera hållare eller som idag bord.

Nellie tycker det är supermysigt, matte lite mindre mysigt…

Vi brukar hålla på tills jag tycker det räcker med att sätta småflisor i halsen eller när jag blivit uttråkad. Har vi cykeln med tar hon gärna med sig en lagom gren som hon bär tills vi kommer fram till slottet. Tror att vi ska försöka göra detta till vår måndagsrutin…

Sökträning och bus

Lördagen började med sökträning.
Vi blev bara fyra stycken men fick till en riktigt bra träning med en hel del teorisnack inför och efter pass, mycket nyttigt. Nellie var första hund och det fick bli hitta med några planerade tomslag. Försökte mig på en “flying” efter ett tomslag som Nellie blev lite förvirrad av. Bättre att stanna upp henne en bit innan stigen, sätta henne och sedan därfrån köra “flying” från stigen. Dessutom fick hon lite problem vid sista tomslaget. Ville inte riktigt gå ut på djupet utan slog bakåt eller framåt. Ännu en bra lärdom för mig. Mycket positivt är att hon går ut med ok fart trots att hon inte riktigt är övertygad om att jag vet bäst ; )

Jag lovar, det är nån där…

Kax på väg in till stigen.

Därefter blev det lite blandade övningar för resterande ekipage, nyttigt och kul. En del strategier för fortsatt träning lades upp.

Direkt efter söket åkte jag och hämtade upp Joanna för att åka till Velamsunds ridhus, där Nacka BK hade lydnadstävling. Några från förra helgens lydnadsläger skulle debutera i klass1, såklart ville jag vara där och supporta. Tyvärr gick det inte så bra resultatmässigt, men jag hoppas att dem ändå är nöjda med sin insats.

Söndag
Idag blev det långpromenad med Joanna och Povel. Hundarna var i gasen och hade superkul med varandra. Fick även bekräftat från Povel att Nellie är på väg att löpa ; ) Alla var på bra humör och vi fick ha skogen för oss själva. Dock misstänkte vi att ett och annat LO-djur smög efter oss, men som tur var såg vi bara deras spår i snön.

 

På återseende!

Snabb i tanken men långsam i handling!

Hmm..detta yttrade jag under störningsträningen på lägret. Inte undra på att Nellie ibland blir en liten tänkare under vår träning.

Maria hade med sig sin kamera så jag lyckades filma två av passen och idag gick vi igenom dem. Att se hur jag agerar under störningsträningen var väldigt intressant och roligt men även lite pinsamt. Det som blev tydligt var att flera gånger började jag agera men av olika anledningar släppte jag det. Även att jag ibland tänker för mycket och agerar för lite.

Snabb i tanken men långsam i handling!
Vad jag menar är att man ibland är dålig på att fullfölja sina tankar fullt ut. Fastän man planerat att agera på ett sätt gör man inte det när det gäller. Under söndagens sista pass körde jag störningsträning med fokus på att bryta vid “blicksläpp”. Valde att ha ett ganska högt “tokigt, tokigt”  kriterie, då hennes attityd var på topp och att jag har höga krav när det gäller vårt/hennes fotgående. På filmen kunde jag se att jag ibland registrerade (tydligt tittade på henne) blicksläppet, men fortsatte vidare utan att bryta. Då hade jag ändå minutern innan gått igenom att nu ska jag vara snabb och bryta innan det är för sent. Dessutom var jag ibland väl utåtriktad (hm vem brukar jag ge denna beskrivning) och glömde då att bekräfta Nellie eller belöna henne ordentligt. Lite väl snabb i att börja analysera vad som gick bra eller dåligt.

En till sak med att filma, är att oftast får man se att det inte alls var så illa som man upplevde det. En lite skev självbild kan bli mer rättvis. Mest slående efter ha sett filmerna från lägret var hur söt Nellie är ; ) Näe skämt å sido, det jag såg var en mycket arbetsvillig hund med fint fokus och attityd. Kunde ha haft en gnutta mer koncentration, men man kan inte få allt. Kul att ha det som minne, då vi inte tog några kort på vår egen träning.

Kvällens Lotta träning
Nellies fina attityd från lägret håller i sig och vi fick till ett riktigt bra pass med en hel del steg i rätt riktning. Nellie visade upp fin fart i apporteringsövningarna och börjar att visa förståelse för vittringen. Vi la även in ett uthållighetspass för ff. Det visades vara nyttigt för både mig och Nellie. Nellie jobbade bra (snyggt) för sin belöning och uppvisade även lite frustration över att den aldrig kom, mycket positivt!

Lydnadsläger Boxholm…

Det har varit en trevlig och givande helg som gått i lydnadens tecken och som alltid är det svårt att sammanfatta allt…

Toppen! Nellies (och min) prestation, sällskapet (självklart), instruktörerna (Lotta L och Anne D) och solen på söndagen som verkligen blev “lisa för själen” om än vi inte var ute så mycket ; )

Botten! Att trasmattan jag köpte inte tålde att ligga i bilen (plasten gick sönder), vi glömde att fota Mjölbys stolthet (en enorm potatis? i en rondell??) och att Väderstads Centralkonditori inte ligger i Stockholm, kärlek vid första ögonkastet.

På fredag morgon åkte jag och Maria ner mot Mjölby, där vi skulle bo.  På vägen ner hann vi med att besöka några intressanta ställen, en stor häst och hund affär och en antikhandel med mycket fint. Bäst var Väderstads Centralkonditori som jag och Maria snubblade över. Sällan som jag bli imponerad av något man kan äta, men deras bakverk såg himmelska ut. Inte konstigt då de bakade ALLT på stället och det smakade OTROLIGT gott. Årets första semla var inte att leka med…

Vi hade lyxat till det och bodde på hotell. Turligt nog hade alla deltagare på kursen också lyxat till det så hela gruppen var samlad på ett ställe. Mysigt hotell med egen ingång och stort rum, rummet gav ett allmänt fräscht (tills vi lämnade det) intryck.

Lägret, startade på fredagskvällen med lite lydnadsteori. En stor del hade vi redan hört (då vi tränar för Lotta) men det är alltid nyttigt att få höra det igen i ett annat sammanhang. Dessutom är ju Anne Dahlin en ny bekantskap. Grupparbetet var nytt och klurigt. Vi var 13deltagare med många olika raser, golden, border, Schäfer, terv, Briard, rottis, Boxer, aussie, spansk vattenhund. Det var deltagare som aldrig tävlat till några som hade flera championat, några var uppe i eliten och andra var i startgroparna för lydnadsklass ett. Vi delades in i två grupper och självklart var jag och Maria i varsin, skönt att få slippa henne någon gång ; )

Lördagen med Lotta!
Ena gruppen startade med Anne och den andra med Lotta. Min grupp var först med Lotta.

1a.  passet, tanken var att ge både mig och Nellie självförtroende när det kommer till tävlingssammanhang. Fokus fick då ligga på “helhet” och länkningar, där min uppgift (med Lottas stöd) blev att arbeta igenom från start till slut genom att stötta och förbereda Nellie. Innan vi rest iväg hade jag varit lite orolig för i vilket sinnestillstånd Nellie skulle vara under helgen, det visade sig vara helt obefogat. Hon var i sitt esse på ett mycket positivt sätt.

I starten på första länken gick vi ut på plan ouppvärmda, så Nellie var sådär lagom uttåtriktad. Jag hann gå upp stress men höll huvudet kallt med Lottas hjälp och vi lyckades arbeta igenom den. Trots några missar så kändes det bättre och bättre ju mer vi arbetade.  När vi avslutat fria följet med störning hade hon sån fin fokus att nästa pass fick bli ett helt lydnadsprogram, appellklass utan framförgåendet.

2a. passet, som “uppvärmning” gick jag in i fot men belönade vid några punkter innan vi ställde upp oss. Uppställningen gick ok, hon hade fortfarande lite “svårt” att sätta sig i fot och var något steg efter i starten, men sen gick det riktigt bra. Fick påminna och hjälpa henne någon gång. Sen var det som om hon och jag talade precis samma språk och trots några mindre snygga saker, var det hon och jag under hela programmet. Hon kunde inte ha tagit emot mina bekräftelser och transporter på bättre sätt. Visst “jobbade” jag en hel del, men det spelar ingen roll då hon följde med så fint hela tiden. Jag hade en extern belöning men innan hade jag pratat med Lotta om att hon skulle hjälpa mig att inte “skicka/låta Nellie gå” på den utan min tillåtelse.

Vid hoppet började Nellie tycka sig behöva belöningen så hon gjorde ett försök när jag sa hopp, men jag lyckades få in henne och avsluta på ett bra sätt. När Lotta sen frågade vad jag tyckte kunde jag inte säga annat än “supernöjd”. Så bra har nog känslan aldrig varit (inte konstigt då jag aldrig länkat fem moment utanför tävling) under en länkning.

Jag har en tanke om att kunna banta ner mitt arbete i övergångarna när Nellie har bättre uthållighet och att hennes förväntan höjts. Målet är att kunna ha henne i en “nära/fot” position under ett helt program.

Kvällen spenderades på rummet. Vi var ganska möra efter en hel dag i hallen och då vi inte varit i samma grupp hade vi såklart massor att prata om. ; )

Söndagen med Anne!
Denna gång var jag nr 5 och planen var att titta på rutan och fjärren, samt att fokusera på ingångar och störningsträning. Då störningsträningen tar på hundarna och de blir ganska fort trötta, började jag med rutan och fjärren.

1a.  passet, efter lite försnack (tror att Anne förstod mig) valde jag att bara göra sändandet, då ställandet inte riktigt är befäst.  Sändandet var snyggt, bra fart och fokus. Ibland tycker jag att Nellie är lite “låg” med nosen, men det var hon inte då. Sen talade vi om ställande och kom fram till att testa en ställande övning där Nellie springer mot belöningen och när jag säger stanna ska hon stanna och titta på mig innan hon får ett varsågod. Första gången lyssnade hon inte, andra så satte hon sig, sen lyssnade hon inte, sen satte hon sig och sista gången då stod hon och var ganska snabb på att söka upp mig. En riktigt bra övning. Tittade även på fjärren där det mest blev teoretiskt prat kring handtecken och utförande. Testade att variera med eller utan handtecken på kort avstånd.

Att ha signalkontroll på hunden kan bidra till att den inte blir så “låst” vid hur handen rör sig eller hur nära man är, vid exempelvis fjärren. För Nellie har det varit ett litet problem, då hon på nära avstånd har mycket snygga skiften, men går jag ut tre-fyra meter då försvinner dem. Anne menade dock att vid tävling kan man ta in handtecken för att göra det “lättare” för hunden.

Träningen handlar till stor del om att göra det svårt på träning för att det ska bli lätt på tävling, inte tvärtom ; )

2a.  passet, ingångar och störningsträning.  Fokus låg även på hur jobba när hon går ur? Felsignalen ”tokigt, tokigt” förstår man teoretisk ganska snabbt, men rent praktiskt är det inte lätt att utföra det på rätt sätt. I alla fall på ett sätt som hunden uppfattar som en förlust. Två fel är att man ofta “tappar” utförandet, är loj eller dominant/besviken eller jobbar för mycket mot hunden. En bra övning för mig som ändå vill använda den och har kommit en bit på vägen men ibland använder “tokigt” lite slentrian. Nellie blev lite störd (speciellt av Anns korv) och gick ur några gånger, perfekt tillfälle att träna på mitt “tokigt”. Kändes som hon svarade bra på övningen och det såg ut som om hon upplevde en förlust men ville sedan vinna tillbaka sin belöning.  Vi tittade även på upp hopp. Är lite intresserad av att lära Nellies “kropp” att göra rätt rörelse vi uppsättandet istället för att hon går på min handsignal. Nellie tyckte det blev lite konstigt men men jobbade ändå bra och bjöd på några fina upphopp.

Runt fyra var vi klara och då var det bara att tacka alla och packa ihop för att åka hem. Nellie och Stella började bli ganska nöjda med helgen, men orkade självklart med ett sista bus innan den lilla plåtasken tuffade hem mot Stockholm…

  
Hej då hallen!

Snart är vi på väg…

I helgen ska jag och Nellie iväg på lydnadsläger för Lotta Linusson och Anne Dahlin i Boxholm. Jättespännande!

Det var länge sen jag och Nellie var på nått sånt, senast var appellkursen förra hösten. Vi har såklart haft våra träningar med Lotta, men då har det ju bara varit Maria och Joanna med. Nu är det lite annorlunda. Självklart åker vi med våra trogna vapendragare Maria och Stella.

Trevlig helg!

Gott och blandat…

Tanken var att vi skulle köra sök, men när tempraturen visar -15 är det inte lämpligt att köra sök, oavsett om man har två eller fyra ben. Det fick bli lite shopping istället. Jag hade tänkt slå på stort och köpa Nellie (vem annars) ett Back on Track täcke. Självklart var hennes storlek slut och trots besök på tre andra djuraffärer, fick jag inte tag på nått.

Maria är stark, jag är svag…

 

Vi var i krokarna runt Kista (stockholms avdelningens bk) så det fick bli lite välbehövlig “rutan” träning. Ett kort men naggande gott pass. Stella var busig och tog egna intiativ. När väl huvud och ben talade med varandra såg det riktigt fint ut. Nellie hade bra fokus och hade inga problem att hitta rutan. Sprang rakt ut med superfin fart och fokus på att springa igenom rutan. Jag testade ett ställande där hon fick belöning för ett knappt godkänt utförande. Dock kändes det som om mattehjärtat behövde belöna just det ställandet.

Ibland är känslan/attityden viktigare…

Nellie satsar allt vad hon har… till och med sin svans : )

Bättre fart kunde hon inte haft!

Vi hann även ett dragpass med kedjorna och ett kortare bus.

Learning by doing! Underbara sök…

Tjoho!! Idag gick det undan på träningen, gick så fort att Nellie startade utan mig ; )
Dagens sökträning skedde ute på Lovön. Trots underbart väder och mycket folk ute, hittade vi en bra ruta där vi inte blev störda eller störde någon.

Först ut var Stella och Maria, som körde ett “vanligt” sök med dolda figgar. Gick riktigt bra. Stella hade bra fart ut och gjorde fina sökslag. För Maria gäller det att börja våga “släppa” Stella och låta henne göra fel, för att sedan kunna göra rätt. Inlärning sker inte utan misstag, learning by doing.

Andra hund var Povel, där var planen att fortsätta med “flying”  men testa med dolda figgar. Vi la även upp tydlig strategi för Joanna att agera efter, så att det inte skulle bli onödiga stopp på stigen. Både Povel och Joanna gjorde helt enligt plan och fick till ett bra pass. Kul, när det man tänkt ut innan visar sig vara en bra lösning för förare och hund.

Jaja, här är jag!…Joanna “klappar” in Povel.

Tredje hund var Tessie, som skulle köra system. Tessie visade sig vara riktigt följsam och lyssnade bra på matten sin. Dock blev det lite svårt när figgarna var helt/delvis dolda, då blev hon lite osäker på vad som skulle göra. Inte konstigt, då Kerstin berättade att hon tills nu bara kört system med tydligt synliga figgar. Duktig hund!

Sista hund var min lilla tjejja, som för dagen var superglad och väldigt otålig då hon fått vänta alldeles för länge.
Då jag sett tendenser till att göra det lätt för sig och använda spår i sökrutan, var planen att få upp Nellie söta lilla nos i luften. Därför gick vi som sista ekipage. Efter varje hund, gick vi tillbaka i sökrutan för att den skulle bli ordentligt vallad. Var även noga med att figgarna tog vida bågar, så att det inte skulle finnas ett “lätt” spår att ta från stigen.

Efter ha överlagt med träningskamraterna om upplägg (hitta, med dolda figgar) gick de ut och jag till Nellie.  Ställde upp henne en bit från starten, för att sätta på tjänstetecket. Detta ansåg Nellie vara startsignalen, så hon stack…jäkla hund. Försökte få henne att komma tillbaka, tror ni att det gick? Här erkänner jag att man/jag  får den hund man/jag förtjänar. Efter lite missförstånd med figgen och gormande från mig, gick jag ut och hämtade henne.

Gjorde om det hela och skickade på vänster sida först.  Gick bra i två tre galoppsprång, därefter vek hon av (mycket) och sökte sig framåt i banan. Ett tag var hon nästan över på andra sidan stigen. Lyckades få in henne (denna gång utan argt gormande) och skicka om henne. Då ramlade poletten ner och allt rullade på, Nellie var jätteduktigt. Gick ut rakt och djupt med nosen i luften. Sökte på med bra fart. Till slut blev det nio skick, sex med figgar, två planerade och ett oplanerat tomslag. Tomslagen var ruskigt fina för att väldigt sällan ha “tränat” på dem. Det var en mycket nöjd matte och hund som gick tillbaka till starten. Det handlar om att lära genom att göra, göra om göra rätt…

“Jaha?! Var det såhär du ville att jag skulle gå?” Jag och Nellie är äntligen överens om hur söket ska gå till.

 
Livet på en sten

Längtar redan efter nästa sökpass!!!

Mysig lördag

Idag blev det (som vanligt) en date med Maria och Stella. Det fanns inge ork till träning (den är planerad till i morgon) så istället åkte vi in till stan, närmare sagt Djurgården. Vi åkte in med pendeltåget och tog bussen ut till Djurgårdsbrunn. Nellie var i gasen glad. Tror hon hade förra besöket färskt i minnet och svansen gick som en propeller mest hela tiden.  Väl ute på Hundudden stannade vi på Kafe Kruthuset. Ett prisvärt och mysigt fik som tillåter hundar om de är kopplade.

I väntan på bussen.

På rätt väg

När vi väl var hemma fick Nellie sig en ordentlig massage. Jag var duktigt och följde bokens upplägg. Till och med Nellie slappnade av och kunde faktiskt sova en liten stund. Skönast tycker hon det är att bli masserad kring bröst och framdelsmuskulaturen men även att bli palperad bakom skulderbladen.  Svårast har hon för bakbenen och viss tassmassage.

    
Effleurage av Nellies tass .                   Palpering av skulderblad.

Blir lite stolt…

När Nellie väljer att från träningsväskan ta metallapporten och bära runt på den, istället för allt godis som finns i den.

Äntligen känns det som att  vi har alla delar i apporteringen. Det vi måste jobba på är farten. Ut har det inte varit något “problem” men in har hon gärna travat/halv galopp. Farten har ökats genom att belöningen höjts upp och lagts in på lämpligt ställe för att förstärka fart. Dock kan jag se att farten i detta moment är en “färskvara” för tjejjan och nu måste jag nog lägga lite tid på att påminna henne om att springa fort fort…

Idag har det blivit lydnad i Årsta igen. Skönt att få vara innomhus och träna. Med Nellie tränade jag hoppet. Sättandet lossnade lite och jag får väl bara träna lite mer. Gjorde även en fyrlänk med belöningen efter sista övergången. Hon hade usel fart i två moment, inkallning och apporten. Dock startade vi med ett helt ok ff. Hade tänkt avsluta länken med ett ff, men övergången var  fin, så jag avbröt när vi ställt upp och gav henne belöningen. Det blev också läggande under gång. Förutom att hon hade förväntan när hon hörde “komendera” la hon sig fint. Bäst var att jag kände mig säker och la inte till med något fult litet dk. Som avslut blev det platsliggning med en hel del störning. Alla tre klarade sig bra och de låg nog över 4min.

Nellie accepterar knappt, att ligga i buren.  

Stegförflyttningar, för några veckor sedan.

Självklart hann vi med lite fysträning på Årstafältet  i form av intervaller. Skönt och roligt tyckte hundarna.