Regn, regn och åter regn.
Kände egentligen inte för att gå ut alls idag, minst av allt att ta en långpromenad. Det fick bli spår och en liten ”off road” prommis medan spåret låg till till sig.
Nellie förstod aldrig riktigt syftet med promenaden.
Förrän hon fick gå spåret…
Som hon hela tiden visste fanns där ute och bara väntade på henne.
Idag blev det både länk och platsliggning plus lite annat. I förra inlägget skrev jag att det skulle bli långlänk, nu länkade jag appellen (utan framförgåendet) så det blev ”bara” en femlänk.
Startade träningspasset med att göra apportering och hopp över hinder.
Apportering - hon har verkligen fått upp farten i återgång med apporten. Ibland slarviga upptag vid hög fart ut. Mestadels fina ingångar (alltid ok) med bra ihållande av apport tills jag säger ”loss”.
Fritt hopp över hinder - hoppar bra, med bra fart ut och fint fokus framåt.
En snygg femlänk!
Nellie var supertaggad och hade riktigt fint fokus så att få upp kontakten var inga problem. La en belöning vid bilen och hade en på mig. Vi blev inropade av tävlingsledaren (joanna) medan Maria filmade. Nellie fick gå fot in på plan. Hon släppte lite i kontakten vid uppställandet men jag tog det lugnt sa fot och gick.
Linförigheteten - inte mycket att klaga på. Vid helt om halt satt hon lite långt fram och vid någon sväng skulle hon kunnat jobba lite mer med bakdelen. För övrigt superkontakt och attityd. Övergången och förberedelser till läggande gick riktigt bra.
Läggande under gång - fin framföring och snabbt läggande med rätt teknik, hurra! Stabilt ligg med bra uppsättande. Övergången ok i början, sen tappar jag henne då hon vindar in något. Tar det relativt lugnt och arbetar in henne inför uppställandet för inkallning.
Inkallning - sätter sig snabb (dock en del gnäll) med fokus på mig. Startar snabb med bra fart och ingång. Bekräftelse och övergång gick riktigt bra. Superfin kontakt och förväntan inför apporteringen.
Apportering - ställer upp och kastar…då tjuvar hon. Jag hinner inte riktigt bryta henne, så hon får gå in och så gör vi om momentet. Fegar lite innan jag kastar genom att vara lite extra tydlig med att jag vill att hon stannar kvar ; ) Supersnabb ut, endel slarv vid upptag och bra fart in med ok ingång. Bekräftelse och övergång gick riktigt bra.
Fritt hopp över hinder - inget att säga mer än, snyggt!
Bäst av allt var vårt avslut, bekräftade henne hela vägen av plan. Hon hade en väldigt fin belöningstanke utan att tappa kontakten med mig. Väl av planen gav jag henne belöningen som jag burit på mig, sen fick hon springa till bilen för att ta slutbelöningen. Oj, vad hon (och jag) var nöjd efter denna länk…
Det gick även riktigt bra för Joanna och Maria eller rättare sagt för Povel och Stella.
Snygg linförighet! Stella gillar sin kamptrasa.
Det blev även några skick till rutan, ett springa igenom som gick bra. Sen skulle jag testa och ställa henne. Ett litet problem är, att när Nellie är säker på hur hon ska springa, då går det så snabbt att jag får lite ”problem” med att få henne att lyssna på mitt stanna. Fick till ett nästan ok stanna men det sitter väldigt långt inne. Ja, ja aldrig får man vara nöjd ; )Sista saken vi gjorde på klubben var faktiskt platsliggning, det var till och med jag som kom på det : )
Träningskvällen avslutades med lite drag med kedjan tillsammans med Joanna och Maria.
Var jag nog allt under platsliggningen på klubben idag.
Idag träffades jag och Maria vid klubben. Klockan sex är det skott med platsliggning, så vi tog det lugnt tills de vara klara. Nu var det inga problem med skotten för vare sig Nellie eller Stella, så när de körde budföring tränade vi vidare. Det blev lite blandad träning, lite leta upp hinder övning, en tre länk (inkallning, fotgående och första delen på hoppet), apportering och en del fotgående.
Kände mig ganska nöjd träningsmässigt, då jag och Nellie tränat under lunchen och fått till ett snyggt skick till rutan på ca 15meter. Dessutom gjorde jag en del långa inkallningar med både springa-få belöning och göra hela ingången och stadga i läggande och ställande under gång. Ett kort men naggande gott träningspass.
Att utmana sig?
Vi sjutiden var det dags för ännu en platsliggning. Först tänkte jag inte vara med men vi behöver verkligen få till mängdträning i det ”momentet” så det var bara att ställa upp. Dock gjorde jag en riktigt fegis. Då det var många hundar med (10) av blandad nivå, kopplade jag inte ens loss Nellie (jag vet…jättefegt) utan lät kopplet hänga vid sidan. Gick ut ca 10 och la belöningen framför mig. Första tanken var att hon skulle få ligga i två minuter, men hon kan ju faktiskt ligga betydligt längre så det fick bli tre minuter. Hon låg stabilt men inte riktigt fullt så trygg som jag hade velat. Hon gjorde några ”titta runt och kolla läget” grejer, då sa jag faktiskt plats till henne.
Vi avslutade träningspasset med ett vittringsskick, något som både jag och Nellie tycker är superkul. Kvällen avslutades med att Stella och Nellie fick busa loss medan solen gick ner.
Jag fegar inte alltid, söndagens platsliggning i ett garage.
Undrar vad Nellie och Stella fokuserar på? ; )
Nästa pass måste bli ett länkpass, med fler och längre kedjor, spännande!!
Många hundägare oroar sig för att deras hundar har väldigt hög smärttröskel, att de går länge med skador eller inte känner sin egna fysiska begränsningar. En oro jag känner igen?…Näe, inte när det kommer till Nellie.
I tisdags när jag skulle ta på Nellie halsbandet för morgonpromenaden, gnydde hon till så fort jag kom nära hennes huvud. Gjorde det två-tre gånger, men jag fick på halsbandet och vi gick ut. Då gick hon med hängande svans och jättestel kropp. Dessutom var hon allmänt jättelåg och såg stel ut runt huvud/ansikte. När jag sen skulle gå ut på lunchen var hon fortfarande stel, satt och darrade i sin korg med hängande huvud. Försökte gå ut en liten promis med henne, men hon var som en stel pinne. För att spä på det hela, ryckte hon till med huvudet i vart tionde steg. Vi det laget trodde jag att hon hade fått en stroke eller hade någon konstig hjärnblödning i huvudet. Dessutom spände hon öronen på ett konstigt sätt, så det kunde ju även vara kraftig öroninflammation. När jag tittade henne i munnen hade hon blekt tandkött så kanske var det fel på hjärtat? Dessutom var ögonen ovanligt runda och vita, så kanske var det någon konstig ögonsjukdom som gav smärta kring huvud? När hon sen skulle äta sin lunch, ville hon inte riktigt öppna munnen ordenligt, så kanske var det något i halsen eller med tänderna?
Vid det laget ringde jag direkt till djursjukhuset, berättade om alla hennes symptom jag sett. Sjuksköterskan i andra änden lyssnade och kom fram till, för henne att gissa vad som hänt Nellie var ju omöjligt. Som tur var fanns det en tid morgonen dagen därpå och den bokade jag. Blev hon sämre under dagen var det bara att åka in akut med henne. Finaste jobbkamraterna ställde upp så att jag kunde åka hem tidigt med min lilla sjukling. Känns skönt att det inte tittas snett för att det ”bara” handlar om en hund.
Nellie var lika ynklig när vi åkte hem, men kanske inte lika stel runt ansikte och i kropp. Hela em och kvällen spenderades i soffan med en nerbäddad Nellie. En tag under kvällen tyckte jag att hennes öron verkade oroväckande heta och att hennes nos bara blev varmare och varmare. Självklart visade tempen på fina 38.4, så ingen feber.
Ju senare kvällen blev, ju bättre blev hon. Ögonen fick sin vanliga storlek och utseende, öronen lagom varma, nosen sval och fuktig och på sista rundan då åkte till och med svansen upp.
På onsdagsmorgonen var hon nästan som vanligt. Kanske fortfarande stel i kroppen. Så födelsedagen firades med en träff med vetrinären, som klämde och kände, tittade och kollade på en mycket glad och obekymrad Nellie. Jahapp, så sjuk var hon. Det fick bli Nellies födelsedagspresent, ett besök hos vetrinären. Så dyra presenter ger jag inte ens människor ; )
Vad var det då?
I måndags spårade vi och under slutbelöningen gjorde Nellie ett riktigt fult upphopp där hon fick en rejäl vridning av kroppen och nacken. Då jag brukar vara noga med att inte kasta leksaker så att det finns chans för fula upphopp tänkte jag självklart på hennes position, men då landningen var bra tänkte jag inte mer på det. Jag tror att hon hade rejält ont i nacken på tisdagsmorgonen och var rädd att det skulle göra ont vid beröring, därav gnällen. I och med att hon är en (mycket) känslig varelse så var hon väldigt tydlig (med både kopp och själ) med hur hon mådde. Det hela blir inte heller bättre av att jag ojar mig och ser hundra olika symptom på livshotande sjukdomar när jag gör min egen kliniska undersökning.
Efter vila i två dagar och en rejäl massage är hon nu ”som vanligt” och gårdagens lydnadsträning hos Lotta, gick super. Lotta kom med en intressant övning för att lära Nellie gå rakt in i rutan, oavsett om hon tror sig veta att hennes belöning finns någon annanstans. Nellie var duktig och fick sig en rejäl utmaning. Sedan länkade jag in rutan i en trelänk och hon gjorde den jättefint. Nu ska vi bara få till ställandet också ; )
Jag och Maria möttes idag upp vid Bögs (japp gården heter så) gård. Hon skulle vidare norrut efter promenaden, så det passade perfekt att ta en härlig promenad där. Vi var ute relativt tidigt, så vi fick ha solen, vägarna och naturen nästan för oss själva.
Vi gick förbi ett ställe där man kunde spana på fåglar bakom ett ”plank”. Fast Nellie hade sina allra bästa hökögon på sig, såg hon ingen stork…
Det sägs att hundar gör så lite dom kan, för att få så mycket som möjligt. Självklart stämmer det även in på lilltjejjan : )
Jaha, sa du ligg? Så ligger jag…
(hon ser nog inte att baken uppe så länge jag har hakan nere)
Omfördelning av muskler
Förutom en hel del ”huvud”träning, blir det ju även träning av Nellies muskler. Nu börjar det märkas på hennes kropp att hon börjar gå in i skendräktighet. Förutom generella tecken så som svullnad av juver så har hon ”fördelat” om muskelmassan till ee…fett, vätska eller i alla fall något mindre muskligt. Det syns tydlig på midjan, som inför varje skendräktighet får på vardera sida fin, fina fettdepåer. Första gångerna trodde jag att det var livmoderinflammation. När jag påpekade detta för veterinären, fick jag ett (ganska opedagogiskt)torrt skratt till svar med följande ord ”det är fett, inget annat”.
Men fysträningen fortsätter. Veckan har innehållit drag med ca 3kilo kedja, intervaller och så har jag även orkat ( inte för det är jag som kämpar) med två cykelpass. I söndags blev det även lite skritt i sandtag. Så länge hon inte ökar allt för mycket i vikt, kör jag på som vanligt och hoppas denna period snart är över…
Tänkte nog Nellie när dagens sökpass var igång.
Idag delade vi upp sökgruppen, norra och södra sidan. Jag och Nellie körde på södra sidan tillsammans med Maria, Joanna och Kerstin.
Först ut var Joanna och Povel. Det var ett tag sedan de körde, men det var inget vi såg av idag. Fint fokus på både honom och Joanna. Söket gick riktigt bra. Raka och fina slag, med bra flyt i skicken. Han tog även lite egna initiativ, som för honom bara är positivt. Sedan var det Maria och Stella som visade upp ett stabilt markeringspass. Även där fint flyt, fokus och Stella tyckte det var riktigt kul att få lek som belöning. Tredje ekipage var Kerstin och Tessie. Då det var väldigt lite vind, valde hon att köra ett ”vanligt” sök med poppar genom hela passet.
Så var det vår tur. Planen var att köra en hel del tomt, något vi (jag) inte riktigt vågat mig på. Vet inte om Nellie kan räkna? Vi ställde upp vid starten och gav sökkommando. Hon gick ut en ca 10-20m och konstaterade snabbt att där ute var det ju ingen…alla är ju på stigen ; ) Istället slog hon grunt framåt i banan och jag fick då kalla in henne igen och lite så fortsatte det på den sidan. Allt som allt blev det ändå ett bra pass. Gav mig inte, utan hon fick gå en hel del tomt. På medvindsidan gick hon ut djupt och letade på bra (kanske lite för länge), medan motvindsidan där blev slagen grundare. Tänkte dock på vad Sara sagt förra träningen och fokuserade på nästa skick, istället för att oja mig över ett för grunt slag. Fick något stopp då vi höll på att dirigera figgen på andra sidan. Att hon tappade fokus då lägger jag inte någon större vikt vid. Som sagt, är detta upplägg väldigt nytt för oss…trots våra många år i sökrutan ; )
Efter söket åkte vi iväg och tränade lite lydnad i ett garage, då ingen kände sig motiverade att träna i blötsnö. Trots en generellt slöare Nellie (på väg in i skendräktigheten) var hennes humör på topp och visar fortfarande upp fin kontakt och vilja att jobba. Var lite väl snabb på att agera själv när hon hörde ordet kommendera, så det blev lite ”lyssna bara på matte” träning. Tänker fortfarande själv när vi kör rutan, men idag fick vi till det mycket snabbare och det blev fler lyckade än misslyckade skick. Ett lagom långt pass som avslutades då Nellie var störst, bäst och vackrast.
Avslutningsvis blev det platsliggning ”hemmavid”. Jag och Maria gick till ”min” grusplan och gjorde både vittring och platsliggning. Nellie la sig bra (behövde inte påminnas om sina armbågar) men efter ca en minut tycket Nellie att hon fick sätta sig upp. Då la jag ner henne igen och då låg hon ok i ca 3minuter, utan ansats till att resa sig.
Glad Påsk!
Har Stella hos mig här tills i morgon och medan jag höll och jaga myror i köket med sällskap av tjejerna, slog saknade över att Dexter inte längre är kvar hos oss över mig. Det är något speciellt med att ha hund och ännu mer speciellt att få rå om fler. Per automatik blir det en annan känsla och dynamik.
Fina Dexter som på det allra vänaste sätt tog emot Nellie och lärde henne allt han kunde. Han var en perfekt läromästare, som kanske var på gränsen till för snäll. Speciellt när det kom till hans elev. Oavsett om han var för snäll eller inte, var han alltid trygg och tydlig med vad han ville eller inte ville. Sen om Nellie lyssnade var en annan femma. Sällan var han orättvis mot henne. Jag hoppas och tror att hon gav honom några underbara år och ett underbart avslut på ett härligt långt boxerliv. Ett boxerliv som till stora delar givit mig det jag har idag och alltid kommer att bära med mig.
Underbara trubbiga gubbe. Envisa, långamma, busiga, gosiga Dexter…Saknar dig!
Kändes inte allt för kul att vakna upp till en mindre snöstorm i går morse. Som tur var blev det en ganska liten snöstorm som inte gav så mycket snö. Självklart hindrade det inte oss för att åka iväg och träna sök.
Idag var vi sex stycken, Maria m Stella, Sara m Aino, Madde m Viggo, Kerstin m Tessie, Tiina med Annie och så jag och Nellie. Maria och Stella körde först och fortsatte med sina markeringar med lösrullen. Det gick bra för dem, trots att jag var en aningens högljudd och Maria en aningens långsam. Dock menar jag att det var på grund av långsamheten som jag var högljudd. Hade Maria gjort sitt, ja då hade jag varit tyst som en mus ; )
Stella på väg in med lösrullen
Efter lång vila, var Viggo superlycklig över att vara ute i sökrutan igen
Sen rullade det på. Det gick bra för ekipagen som alla hade lite olika saker att träna på. Tessie fick göra nyttiga och kluriga vindövningar medan Annie fick popuper där fokus låg på roliga figgar med superbelöning. Jag och Nellie körde sist. Hade en plan uttänkt som ganska snart sprack och då gick luften ur lite. Men med Saras hjälp och övriga träningsgänget fick vi till ett bra pass med en hel del tomslag, något vi ska lägga in mer i träningen. Tror att vi måste börja tänka mer mot tävling än vad jag gjort och fokusera på de delar som faktiskt behövs…och inte bara köra sånt som jag känner för att träna på oavsett om vi behöver det eller inte.
Söndagens lydnad
Idag blev det lydnad på bilprovningens parkering i Haninge. Jag och Nellie började med att göra en kort länk (inkallning och fjärren) för att träna på uthålligheten till fjärren. Nellie gjorde en fin inkallning och övergång. Ställde upp fint och la sig bra, lyssnade på första kommandot och gjorde ett godkänt (inte mer) uppstättande. Gjorde två till skiften (som hon utförde på ett bra sätt) innan hon fick gå på belöningen.
Rektangulär ruta och fyrkantig Nellie
För att sändande med ställande ska passa damen (ni kan gissa vem) skulle rutan behöva vara rektangulär. Oj vad vi jobbade med rutan idag. Damen (fortfarande samma dam) har just nu stora problem att hitta rutan och därefter gå rakt. När hon väl hittat rutan och jag fått henne att stanna, ja då är hon övertygad att man nästa gång (damen i fråga) ska smyga/gå/vingla sig ut mot rutan, för att sedan stanna några meter innan första konen. Allt detta sker självklart på ett självständigt sätt utan förares hjälp….ggrrr!!! Innan har jag tänkt att hon inte ”kan” rutan, men idag var det inte kunskapen som brast, utan Nellie kan själv. Dock var jag envisare denna gång och jobbade igenom det hela.
Om det kunde se ut såhär varje gång…då skulle jag vara lycklig
Tränade även på vittringen som fortsätter att fungera på ett mycket tillfredsställande sätt, duktiga dam! Känns skönt att ha ett moment där Nellie vet vad hon ska göra. Förutom att jag är nöjd över att jobbat igenom rutan (inte gav upp) så är jag mycket nöjd över att Nellie på väg in med apporten ökade farten, jippi!!
Är inte alltid så lätt och när det kommer till min och Nellies träning, ja då blir det till och med svåååårt.
Idag hade jag och Maria planerat för att åka till Haninge för nyttig och nödvändig platsliggningsträning. Självklart började det att regna på em och vid femtiden såg det inte ut att lätta. Jag som aldrig lägger Nelllie under sådana former, jag vill helst ha perfekta förhållanden. Mest för min skull än Nellies. Skulle lätt kunna räkna upp minst fem-sex olika orsaker till att inte lägga Nellie när det regnar..är för kallt…är för varmt osv. Men konstigt nog, var jag ganska pepp och till Marias förvåning dök vi upp vid utsatt tid. Känns onödigt att berätta att det öppna sinnen kanske inte alltid var på vid gavel. Resonerar kring saken måste man få göra, det är hur man handlar som har betydelse ; ) På väg till träningen hade jag nog kommit på minst tre olika strategier för hur jag möjligtvis skulle kanske kunna agera om inte eller kanske utifall att…
Planen blev i alla fall att vara superpepp (inte galen) och värma upp Nellie med lite småtricks. Samt göra några nedläggande innan, så hon fick blöta ner sig lite. Nu blev det bara en till hund förutom Nellie och Stella. Nellie fick ligga med en väl synlig belöning och jag gick inte så långt ut. Förutom ”den där” sista centimetern innan armbågarna gick i marken, skötte hon uppgiften på en fint sätt. Bäst var att hon kändes stabil och låg aktivt för att få belöningen. Efter ca 1,5min gick jag tillbaka och hon fick belöningen liggandes. Hennes härliga attityd och kontakt fortsätter och just nu är det en fröjd att träna.
”slarviga spår”
Det enda som känns lite knaggligt är spåret. Har lagt upp en liten annorlunda strategi i hur jag går spåret. Känns som att hon antingen tycker det blir för svårt och därför slår ut mer i exempelvis vinklar eller så är det för enkelt så att hon blir slarvig och ”ska bara” innan vinkel osv. Men jag tänker test lite raka spår, för att se om hon får in flytet innan jag gör någon ändring. Känns lite ovant att hon slår runt och kollar av så mycket, då hon (nästan) alltid varit så noggrann (vissa kallar det långsamt) i spåret.
I morgon blir det Lottaträning och lång länk…
Nu för tiden tillhör det inte vanligheten att åka till klubben ensam, men idag blev det ett pass i all ensamhet…eller rättare sagt i all tvåsamhet ; )
Planen var att köra några korta länkar med en iordningställd plan med ingång och uppställning. Två saker ville jag checka av och det var attityd och detaljer i moment. När vi kom till klubben var det några som höll på att packa ihop men för övrigt var vi ensamma. Nu kan det tyckas vara enkelt att gå ner på en tom plan, men icke för Nellie. För henne har det ofta inneburit (alltid enligt henne men aldrig för hennes matte) att något annat är på gång och då måste man kolla/höra om det är någon på ingång. Lite lustigt, då hon nästan aldrig fått göra något annat än att träna med mig på planen.
Lämnade Nellie i bilen och ställde i ordning ruta, hopp och fjärr. Jag la dessutom ut min jacka och några koner som lite störande inslag. Gick sedan tillbaka till bilen och hämta en glad Nellie. Hon fick vara i koppel och jag gjorde några korta kontaktövningar. La över en hel del ansvar på Nellie att söka kontakt med mig och när hon gjorde det fick hon mycket bekräftelse i form av ”glad röst/pepp”.
Valde att låta henne gå fot in på planen för att direkt ställa upp för linförighet. Vid helt om halt gick hon ur lite, men då jobbade jag vidare och fortsatte att gå. Det var enda gången som hon ”gick ur” under hela passet.
Linförighet, övergång och läggande med belöning vid läggandet - Bra linförighet, mycket fin övergång och uppställande inför läggande. Fin framföring och bra läggande. Kändes inte som om jag gjorde mitt ”vanliga” dk.
Läggande, övergång, inkallning, övergång och rutan – Satte henne upp från läggandet, mycket fin övergång och uppställande. Bra stadga och superfin inkallning med hög fart och snäv ingång utan islag. Mycket fin övergång, ok uppställande, dålig ruta. Hon missade första skicket (sprang åt höger) för att göra lika dant på nästa. Såhär i efterhand borde jag ha brutit, men skickar självklart en tredje gång. Då springer hon in fint i rutan och jag får till ett bra stanna. Självklart belönar jag det.
Hopp sitt, övergång och fjärr - Fin övergång och uppställning, tjuvar lite för att jag utmanar henne genom att prata lite strunt innan jag kommenderar. Själva hoppet såg fint ut, dock kom hon lite nära hindret. Bra återhopp och ingång, skönt! Övergången gick mycket bra och nedläggande var fint. Dock gör hon inte första skiftet, utan låser sig vid ligg. Går närmare (1m) och låter henne göra skiftena, för att sedan gå ut på 5meter och göra om. Då går det mycket bättre och hon får till ett fint läggande och ok sättande.
Det som inte riktigt sitter när det sätts in i länkar är rutan och fjärren. Jag är inte förvånad då det är våra nyaste moment. Känns ändå skönt att jag ser utveckling i momenten och att Nellie blir säkrare och säkrare för varje gång. Det var länge sedan hon låst sig vid fjärren, men där känns det som om förberedelsen måste blir bättre så att hon inte blir tveksam över vad som ska göras. Attityden var super och hon har mycket hög förväntan och kontakt.
Nellie fick sitta och ta igen sig i bilen medan jag roddade om på planen. Avslutade passet med en ny ruta, där hon fick springa igenom, funkar ok. Hon fick även göra hopp och spring några gånger, för att påminna om att jag vill att hon springer tills jag säger något annat. Sist blev det vittringen som just nu går från klarhet till klarhet, fin fart ut med ett metodiskt letande. Testade att ha tomt på korvbitar och bara ha korvlukt på en av pinnarna. Det löste hon enligt regleboken!
Gissa om vi kände oss nöjda efter detta pass…
Senaste kommentarer